Om Sphynx

Rasen

Sphynx är en aktiv, social och tillgiven ras.

Sphynx är i princip hårlös. Den har ofta en nästintill inte synlig päls som gör att huden känns som persika, en del har lite mer på vissa platser på kroppen. Vid beröring känns den varm.

En sphynx kan behöva hudvård. Katter producerar “pälsolja” och för en nakenkatt innebär det att huden kan bli smutsig, kladdig och fet. Det är individuellt hur ofta de behöver badas men tumregeln är att bada sin katt så sällan som möjligt. jag själv badar/sköljer katterna oftast varje eller varannan vecka, men endast med vatten, ingen tvål eller schampo.  Vi undviker därmed att stimulera produktion av pälsolja samtidigt som vi sköljer av överflödet av smuts och hudavlagring. Katten blir inte superren men den blir heller inte skitig dagen därpå som vid bad med schampo. Vi använder endast shampo när vi badar en katt inför utställning.

Rasens ursprung

Rasen Sphynx har sitt ursprung i Canada 1966 när huskatten Elisabeth födde en naken kattunge som kallades Prune. Senare mutationer har bidragit i utvecklingen. I Minnesota, USA, födde en hona nakna kattungar i två olika kullar 1975 och 1976. Även 1978 fann en kvinna en hona med en kull nakna kattungar övergivna på gatan, de togs omhand och honan användes senare i avel. Rasen utvecklades framförallt i USA, Holland och Frankrike. Till Sverige importerades den första Sphynxen till Suanho’s katteri 1994. 1995 importerade Suanho’s ytterligare två katter från Shaird katteri i England och senare även två från USA.

HCM

HCM är en dominant nedärvd hjärtsjukdom som kan drabba alla kattraser, eller människor för den delen. Vår ras Sphynx är ganska hårt drabbad och det är uppfödare inom rasen som kan göra skillnad genom sin avel och har möjligheten att minska hcm inom Sphynx.

HCM kan vara svår att upptäcka. Symtom kan vara nedsatt aptit, trötthet och andfåddhet, men ofta när symtom framträder har sjukdomen utvecklats långt. Därför är det gynnsamt att även sällskapskatters hjärtan skannas emellanåt.

Det är flertal gener som har betydelse för att HCM ska utvecklas. Det som som händer när en katt får HCM är att hjärtmuskulaturen blir förtjockad och hjärtats hålrum minskas varpå mindre mängd blod pumpas ut i kroppen vid varje hjärtslag. Även ventilfunktioner inom hjärtat kan försämras, vilket ger blåsljud. Likaså storleken på kanalen ut från hjärtat blir trängre, vilket kräver att hjärtat får jobba med ett högre tyck. Generellt blir hjärtmuskel hårdare och mindre flexibel. Det leder till slut till hjärtsvikt samt problem med blodproppar eller vatten i lungorna. Det finns mediciner som hjälper till att bromsa utvecklingen av sjukdomen och många katter lever länge med sin diagnos, men inte lika länge om de inte hade fått HCM. Det är viktigt att uppfödare skannar avelskatterna minst enligt Pawpeds rekommendationer och att resultatet registreras. Dels får en katt med HCM medicinering så snart som möjligt, men dels hjälper informationen uppfödare att få överblick inom rasen i sitt avelsarbete för sina avelsstrategier. Därmed bidrar också sällskapskatters skanningar med information till avelsarbetet.

Designraserna Elf, Dwelf, Bambino etc – inte min melodi!

Jag kallar dem avarter, dvs raser som utvecklats ur Sphynx med olika utseenden. I första anblicken kan de förstås vara spännande och intressanta, men oavsett vad som sägs, anser (inte bara) jag, finns det stora risker för hälsoproblem, liksom det finns i de raser som använts för att få fram dessa fysiska företräden.

Det handlar inte bara om bakåtvikta öron hos en Elf. Kopplat till utseendet finns också ärftlighet för brosk- och ledproblem (Osteokondroplasi). Deras broskdefekt påverkar deras leder liksom öronbrosket och kan ge svår och smärtsam degenerativ brosk- och ledsjukdom under hela livet. När sjukdomen fortskrider stelnar lederna, ben i kroppen smälter samman med brosk och leder och rörelser blir svårare och ger extrem smärta. Det tyder på att leder i hela kroppen kan påverkas. Hårdnande öronbas och trånga öronkanaler kan göra det svårt att rengöra öron, vilket i sin tur kan leda till andra öronproblem. Generellt sett är öronen känsliga och lätt drabbas av olika problem.

Hos Bambinon finns andra problem som är kopplat till utseendet. De kan få problem med Artros (leder). Detta är ett ärftligt och kroniskt tillstånd. Lederna i kattens höfter, knän, armbågar och vrister slits ner och orsakar smärta. Katter framavlade med extremt korta ben är benägna att få detta.

Bambino har en hög risk för ryggradsavvikelser. De kan ha missbildningar i ryggraden och i själva ryggkotorna. Detta beror på den genetiska mutationen som används för att avla på varje gång. Generellt visar detta sig i en alltför böjd ryggrad som ger katterna ett svajigt utseende. Och detta orsakar rörlighetsproblem och smärta. Konsekvenserna: Problem med rörelse, smärta eller åtminstone kraftigt obehag och sjunkande rygg.

Deformation av bröstbenet och brosklederna kallas Pectus Excavatum och är en allvarlig missbildning. Det orsakar förträngning av bröstet. Ibland inträffar det några veckor efter att en Bambino-kattunge föds, men den kan också vara närvarande direkt vid födseln. Om en katt har detta tillstånd är operation ofta det enda alternativet. Konsekvenserna: Svårt att andas, mindre aptit, lunginfektioner, kräkningar och avmagring

Dwelf, ja då lägger man ihop både Elf och Bambinon med Sphynx, och adderar samtligas hälsorisker.

Min mening är att det är riskfyllt att para olika raser med olika genmutationer som man inte riktigt vet hur de samvarierar eller vad det innebär, vilka konsekvenser det leder till?! Tyvärr påverkas avelsbasen av användandet av dessa varianter, när de korsas in i olika linjer och som inte längre blir tillgängliga för sund avel. Detta är min åsikt och min hållning.